odusaliga

"Kära dagbok. Jag skäms över att jag inte skrivit i dig på så länge."

Detta är INTE min dagbok!

Detta är en blogg! (jag pratar med mig själv, jag vill inte få dåligt samvete för att jag inte kommer ihåg att skriva...sen är det inget kul när datorn inte vill ta emot mina bilder från min Iphone... : ( )

Jag skriver när jag vill, var jag vill, hur jag vill och varför vill jag det...?... - Jo, men det är ju för att det är lite roligt... att dela med sig... äh.

ALMA BÖRJADE i FÖRSKOLEKLASS i DAG!!! Jag är grymt stolt över henne. Hon åkte bussen själv! Inte klokt.
Britta säger att hon minns det som igår. När jag ringde henne och grät och berättade att jag var gravid den onsdagen i slutet på oktober 2003. Då formades Alma i mig och jag valde livet. Hon lever. Alma. Elisabeth Alma Linnea Gun Wetterstrand.

MIN SKATT! (och plötsligt funkar bildvisningen...)





OLLE OCKSÅ! ( tokigt skön bild, var bara tvungen att visa. Vem var det som tog den?)

Jag sitter vid datorn i sovrummet och tittar ut över nejden. Det är sensommar nu. Jag kan räkna de gula löven på björken. Jag ser fältet med raps och saknar den gula färgen. Nyss var det vår. Nyss var det snö. Nyss längtade jag efter torr mark och solens värmande strålar. Nu är den på väg ifrån mig. Jag saknar den innan den ens är borta, sommaren. Tack för att du kom. Men stanna lite till. Jag är inte färdig med dig än. Värm mig igen.

Det som har varit har varit underbart. Lätt att glömma när det härliga regnet öser ner.







Om en vecka får Stina smaka på mat. Stor flicka.