odusaliga

Jag sitter vid datorn i sovrummet och tittar ut över nejden. Det är sensommar nu. Jag kan räkna de gula löven på björken. Jag ser fältet med raps och saknar den gula färgen. Nyss var det vår. Nyss var det snö. Nyss längtade jag efter torr mark och solens värmande strålar. Nu är den på väg ifrån mig. Jag saknar den innan den ens är borta, sommaren. Tack för att du kom. Men stanna lite till. Jag är inte färdig med dig än. Värm mig igen.

Det som har varit har varit underbart. Lätt att glömma när det härliga regnet öser ner.







Om en vecka får Stina smaka på mat. Stor flicka.