Jag grät...

Idag bevisade Olle sin kärlek till Alma.

Alma kommer ner för trappan i en röd tröja och trosor. I ena handen har hon en liten röd väska (full av mynt som hon tömt i från sin spargris fick jag veta senare) och i andra handen en lite större blå resväska.

Alma går till mig vid diskbänken och säger andaktsfullt: "Jag ska rymma."

- Jasså. Ok,.. Hej då min älskling. Säger jag och böjer mig ner och kramar om Alma.

Då kommer Olle också fram och ger Alma en hejdåkram.

Alma tittar på Olle och säger: "Jag kommer aldrig hem igen Olle."

Då får Olle tårar i ögonen och kramar Alma igen, länge, och så tittar han på mig och ser helt förstörd ut och börjar snyfta. "Ama ka åka mamma, ja vill inte de."

Jag blev helt rörd. Olle har ett så fint hjärta. Alma var nog lite ställd själv,...hon hade kanske inte väntat sig den reaktionen av sin lillebror som bara retas och slåss hela dagarna. Hoppas att detta gav dom båda något att fundera på.


Min fantastiska Olle

Det är något fel på antingen datorn eller min Iphone, antagligen för mycket bröte på lager... den vägrar ta emot mina bilder, bara filmer.

Våran goa Olle blir tre år den 22e juli. Inte klokt vad de tre åren sprang och hade bråttom!








RSS 2.0