odusaliga

Idag var vi och Ester Svensson hos Sannie, prästen i Färgelanda. På vägen dit pratade vi i bilen om olikheter mellen killar och tjejer. Vi frågade Olle om Håkan Johansson var en tjej eller kille och Olle svarar: "Tjej!" men han ångrade sig snabbt efter en förvånad min från mamma...

Sanni bjöd på en fantastisk middag och när vi sitter där börjar Olle, som bestämt ätit klart, leka med en liten kattleksaksmus. Han piper och har sig och leker att den kittlar oss genom att krypa in under skjortärmen. Vi busade tillbaka och både Alma och Olle skrattade hjärtligt. Då säger jag på skoj när Olle busar hos Sannie, att musen kan gömma sig i skogen i Sannies armhåla, och Alma och Olle skrattar hysteriskt. Då säger Alma; "-Eller så kan den gömma sig i skogen i mammas snippa!" (!!)
Vad gör man? Ester och Sannie och Thomas och jag visste inte hur vi skulle bete oss riktigt, det lät helt otroligt tokigt och alla skrattade vi hejdlöst.
Alma kan verkligen få till det ibland och vi fick skämmas som vanligt...

Puss på dig min älskade stora tjej!!

Glömde bort att göra före/efter som jag brukar... :)

FÖRE



EFTER



Han är inte helt lätt att ta kort på.

...jag grät nästan lite igår när myshuvudet blev till vanlig svenssonpojke... :(

Men han blev söt!!





Olle är väldigt duktig när han ska klippas, men tröttnar ganska snabbt. Jag försökte distrahera genom att fråga hur han ville bli klippt? Som en apa? "-Neeej...hi hi, det går ju inte". Svarar Olle. Han funderar en stund och så säger han: "Mamma, jag vil bli klippt som en bilpojke! Jättenugg! Det tycker jag, det är JÄTTENUGG Mamma!" Ok, då klipper jag dig som en riktig bilpojke älskling... pussgurka.

Jag blir så frustrerad! Känslorna svämmar över. Jag älskar så hårt. Tänker så djupt. Önskar så mycket. Vill allt NU. Och förstår mer och längre än jag någonsin gjort förut. Allt känns genomskinligt. Allt bromsas och jag måste ha tålamod. Jag har blivit så oerhört bra på att ha tålamod!! Och det är både skönt och jobbigt på samma gång. Jag vet att jag kanske kommer sakna den här tiden sen, när vi kämpade. När vi brottades mot negativa tankar. Gjorde highfive! Eller sa; NEXT!
Ingenting har skadat oss. Allt har stärkt oss. Vi har glatt oss. Och vi ser med förväntan framåt. Du kan! Alla kan! Det är fantastiskt, att kunna dela och ge. Dom som tar emot har ALLT att vinna. Glädjas med oss. Kämpa mot det negativa med oss. VI KAN! DU KAN! KOM IGEN! Tåget går, som är livet.

Thomas hade rätt idag. Jag träffade en Diamant. Det var du.

Igår var vi hos polisen i Uddevalla och fotade Stina. Det var så mysigt! Inte varje dag tydligen som en två-månaders ska utomlands. Det var lite krångligt i apparaten eftersom Stina var mer intresserad av golvet än av fotomaskinen... Innan hon fotades ville polisen veta hur lång Stina var och jag var inte riktigt säker eftersom hon ska mätas på fredag, så då sa hon att jag kunde lägga Stina på hennes skrivbord och så tog hon fram en linjal. Sen låg Stina kvar där medans vi pratade lite, hon jollrade och skrattade och charmade alla poliserna bakom sina luckor... Då kan man inte annat än känna sig barnsligt stolt. Min lilla snurpelistump!

Tänk dig själv att ha två farmor, en biologisk och en ingift...(kan man säga så?) Båda våra farmorar är helt underbara! Och farfararna också såklart... Idag var iallafall Lena och StenOlof på besök, hela vägen från Helsingborg. Vi drack kaffe, promenerade till sjön, där Alma och Olle självklart slängde av sig kläderna och badade, och sen gick vi hem igen och åt middag; Gös, panerad i ugnen, med potatis, äggsås och sallad till. Mums. Den hade faktiskt Alma fångat, med hjälp av pappa såklart.
Vi är så glada och tacksamma för våran kontakt med de här goa skåningarna. Tack för att ni finns och för att ni kom till oss idag! Det var inte bara Alma som längtade! (hon gick och tittade på klockan och frågade säkert tjugo gånger på en halvtimme; "Kommer dom nu Mamma? Är den långa visaren på tolvan nu?" )








Alma såg verkligen fram emot besöket och gjorde en fin bild till dom:



StenOlof till vänster, Alma till höger och Lena i mitten...vill tillägga att Lena är lång och smal. Alma kan det där med att fjäska... eller kanske INTE. StenOlof blev ganska lik förutom att han inte hade kortbyxor på sig : )

Petter Flemberg är go. Go som snus...även om jag inte snusar kan säkert många andra känna igen sig i den jämförelsen...Go som grapefrukt! Det gillar jag. : )

Stina ser ut som hon är i famnen på Jesus. Härligt!




Tack för senast Petter! Ska bli härligt att ses mera i Juli!

Klippte lillebror Josef som bor i Almas rum ett tag. Jättehärligt!...Att ha honom hos oss alltså...:)

FÖRE



EFTER





SNYGGING!!

Jag fick äran att göra underbara faster Lena Eliasson fin inför Miriam Bengtssons bröllop. Hon kom hem tio i åtta i lördags morgon. Jag blev jättenöjd! Och Lena strålade som solen när hon skyndade iväg, men jag hann ta lite bilder.









Om du läser detta Lena vill jag att du kommenterar och berättar hur det gick?! :)

Kände för att skriva ett konstigt ord som hade en glad klang.

Vi har det bra.



Och allra mest nu när Emmy, Ester och Josef är på besök.



Tack goa moster för att du leker med mina barn. : ) Synd att det inte ville nappa den gången...
Vi bor så ljuvligt. Vi trivs så gott och vill visa alla hur vacker naturen är. Jag kommer nog aldrig igen bo inne i en stad. Men vem vet? En lägenhet i Paris kanske kan vara kul att komma till en vecka om året... Ska bli spännande att se vad framtiden har i beredskap för oss.

Alma och vår sjö.



Hon har konstnärligt blod i sina ådror..typ. Ser ni vilka konstiga proportioner det blev? Almas huvud ser stort ut i jämförelse med hennes ben... : )



Nästan lika konstnärlig som moster Emmy! Titta här bara vad Hon har målat!



Lite bilder till Emmys ära kommer här, det är så skönt som mamma att se någon annan njuta av sina barn. Man är ju så skruttigt stolt över sina små as...






Stina har badat i Emelie Janebrinks badkar





...mys, mys, mys.....

Det är en märklig känsla idag, när jag svänger in i Älvängen och försöker fånga känslan från förr. Här växte jag upp. Här skämdes jag. Här älskade jag. Här fostrades jag av mina egna misstag. Jag följer tiden och förundras över att den gått. Det var förr. Nu är nu. Nu är jag gift och har fött fyra barn. Jag växte visst upp och allt ordnade sig. När jag bråkade med Magdalena Persson över en blomma i bäcken och kände att livet inte var värt att leva och att allt var pest. Det gick över, tiden tog det i sitt sköte och gav det en plats i historien. Då var det hela min värld och jag var så arg och sårad. Märkligt. Det är samma sak nu, men med andra saker av en helt annan karaktär... Tiden kommer att sluka även det.

Här är gott att vara. Mamma. Pappa. Josef. Emmy. Per och Samuel. Dom som är kvar. Mysiga familjen.

Och igår likaså. Vi börjar få färg och sommarens plötsliga supernärvaro ger oss njutigapluppar på armarna. (gåshud alltså, eftersom det blåser nordliga vindar också...) Det är så fantastiskt skönt att ligga på en studsmatta och sola, äta grillat ute, prata trams med goda vänner och se sina barn rida på hästarna på Emaus i Uddevalla som vi gjorde idag. Alltihop.
Och när klockan var 19 och vi ätit hemma gick Thomas och kände att årorna som han vitlackat äntligen hade torkat. Ingen tid att förlora. Ut med båten och fiska! Alma och Olle följde med och jag ropar till dom när dom traskar ner mot sjön att; "Jag vill ha tre gösar!" så där lite på skoj. Mamma och Stina städade huset under tiden. Nu, kl 22 hör jag en intensiv knackning på dörren. När jag öppnar är allt jag ser TRE jättefina Gösar på marken. Och den största vägde inte mindre än 4,8kg!! En annan vägde 2,2kg och den minsta 1,2kg. Helt otroligt. Och jättegott!!


Alma, Olle och Thomas hade gömt sig bakom husknuten och hoppade fram, glada och sprattligt lyckliga över denna superfångst. : )

Jag provade Stinas blommiga stövlar på henne, på bilden ser dom nästan ut att vara lagom, men hennes fot är ungefär lika lång som själva skaftet på stöveln...dom är 18-19 och Stina har nog 11 eller 13... Men det är gulligt!

Igår den 3:e blev Sara Eliasson fri. Släpp fångarna!

Jag fick äran att träda in i deras hem kl 06:52 och göra iordning
studenten, och så här fin blev hon;





Vi tackar familjen Eliasson för en jättemysig kväll och önskar Sara lycka till med allt! GRATTIS!!

Stina har ett tag kvar....



...hon ser ut att ta det hela ganska allvarligt ändå.. : )

Alma o Olle har sprungit nakna hela eftermiddagen, Stina verkade också njuta av solen fast i skuggan. Så underbara!

Är det tyngdlagen som drar ner hennes kinder? Är det bara jag, eller tycker någon mer att dom hänger rätt bra på den här bilden? :D


(Nu är kl dock snart tio på kvällen och hon är allt annat än glad... kan det vara vitlöken tro? förstår inte... :(.. )

I helgen döptes Stina i Ödeborgs kyrka. Det blev väldigt bra och fint trots dåliga förberedelser som vanligt.
Morbror Sven med familj är hennes faddrar.


Lägg märke till Stinas goa gammalmormor som ser en smula rolig ut i bakgrunden... Bu! :) Det är nog blänket i glasögonen som gör det tror jag...och att hon verkar titta rakt in i kameran med en ganska allvarsam min. Underbara Gerd Klingberg!

Lena Eliasson gjorde smörgåstårtor på beställning från oss, helt sagolika. Och som överraskning hade hon gjort en sån här fin tårta till Stina!!!!!:



Den tårtan var den godaste prinsesstårta jag någonsin smakat!! Tack underbara faster Lena!

Stinas snygga moster Anna




Gottit!! Chokladbeskvier!,..stavas antagligen inte alls så men det orkar jag inte bry mig om...:) Jakob är vansinnigt go!



Emmy, Jeanette och Jakobs lillasyster Ida som bara är nio dagar yngre än Stina



Emmy ser inte alltid så här hysterisk ut,...oftast är det faktiskt värre..



......ingen kommentar...

Alma är världens märkligaste och mest tokroliga tjej ibland. Idag blev hon arg på datorn för att den vägrade spela upp en film hon ville se, (som senare visade sig vara en musikskiva..) och av ilskan slog hon på datorn! Väldigt dumt och datorn blev jätteledsen och det gick inte att spela upp någon film alls sen. Jag valde att lära henne en läxa och sa att den nu var trasig så då kan vi inte titta på mer film. Då blir Alma totalt förtvivlad och gråter på ett sätt som jag inte sett tidigare, mycket mer ångerfyllt och sorgligt än vanligt. Hon går in på toaletten och låser om sig och jag kan höra henne skälla på sig själv för att hon var så dum och slog på datorn; " ÅHHH! VARFÖR SKA JAG ALLTID GÖRA SÅNA DUMMA SAKER HELA TIDEN! ÅHH..BUHUUUUU!!!" Efter en stund kommer hon ut: "Förstår du inte mamma?! Jag är verkligen jätteledsen för det här! Det är slutet!" Nej men lilla gumman, vadå slutet?, frågar jag. " Slutet på alla filmer! Och vi som har en hel låda full! Som vi aldrig kommer kunna se mer!!Buhuuuu!! Jag kan aldrig ha det roligt igen nu!!" Ja men Alma, tänk förr i tiden då hade dom ju inga datorer eller ens någon tv, tror du dom hade det tråkigt bara för det? "Ja." Nej, vet du vad, dom hittade på en massa kul saker! Och vet du, jag tycker inte att en trasig dator är något du behöver bli så ledsen för. Tänk om solen skulle slockna?! Det skulle vara mycket värre! Då skulle du inte kunna plocka blommor, inte ens se dom. Och inte hoppa på studsmattan heller. Det vore väl mycket värre? "Mmm.." Från rödsprängda ögon, våta kinder och en hulkande stämma hörs plötsligt Alma med en helt ny glimt i ögonen.
"Mamma! Ska vi spela ett spel?!"
Det är väldigt sällan hon kommer med ett sånt förslag hemma. Vi spelade Yatzy med tre tärningar. Olle vann. Det var mysigt, vet inte om jag vill att datorn ska funka... men ibland är det väldigt skönt att kunna sätta på en film åt barnen. Våra små as.

I söndags bakade jag och Alma bröd och Alma ville ha en deg att bara gosa med så vi fick göra två degar. Jag lyckades lura i den andra degen lite torrjäst och socker och salt med tanken att det kanske kunde bli korvbröd eller nåt (dom blev ganska ok i smaken med jäste bara halvt eftersom Alma hade i kallt vatten och var därför ganska hårda och tråkiga)
Här gosar hon med sin deg:




Av det mesta gjorde vi tillslut minikorvbröd och Alma ägnade all tid år en munk, alltså en rund bulle med hål i mitten, som Pappa skulle få. Jag förstod inte riktigt vad hon menade i stöket... Den åkte iallafall in i ugnen med dom andra bullarna och sen när dom var färdiga och hade svalnat tog Alma fram det färgglada glassströsslet och la en hög i mitten där hålet, som jäste ihop, skulle varit. Det kunde ju, till Almas förtret, inte fastna!..så det fick ligga där tillsammans med några rosa och blå strösselnallar.
Jag blev inte så sugen och var glad att den var ämnad åt Thomas. Han var så gullig mot henne och smakade med stor aptit.






När Thomas ätit tre bett stoppar Alma honom och säger att vi måste spara halva till Morfar! Han var senare också väldigt gullig och smakade. Alma är nöjd och har utnämnt sig själv till mästerbagaren i familjen! : )

Min goa tjejer!