O du saliga säng...igen

Har kopierat ett gammalt inlägg från min förra blogg som jag råkade läsa nyss. Det stämmer så bra in förutom att vi inte ställer någon klocka... men det är lika jobbigt att gå upp ändå!


"Att kunna lägga sig om kvällen i en säng utan krav, som ömt håller dig i sin famn och vaggar dig mjukt när du vänder dig och rättar till kudden och sträcker dig för att ställa väckarklockan. Du tar tillbaka armen och rättar till kudden igen. Du skunker djupare och djupare ner i sängen...som älskar din tygnd, och inte vet något om vad du gjort under dagen...om dina hårda ord, din otacksamhet eller klagan över ovesäntligheter. Du kanske inte riktigt är värd den där sängen...men det vet den inte om. Den bara bär dig. Söver dig. Beskyddar dig och håller dig ömt kvar på morgonen så länge det bara är möjligt. När du rest dig upp, efter 5 tryck på snooze knappen, vänder du dig om och sängen är ledsen för att du gått. Den vill vara med dig. Du ser det och älskar den tillbaka. Men du måste gå.. snyft.

En hyllning till sängen. Som älskar mig."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0