Älvängen

Det är en märklig känsla idag, när jag svänger in i Älvängen och försöker fånga känslan från förr. Här växte jag upp. Här skämdes jag. Här älskade jag. Här fostrades jag av mina egna misstag. Jag följer tiden och förundras över att den gått. Det var förr. Nu är nu. Nu är jag gift och har fött fyra barn. Jag växte visst upp och allt ordnade sig. När jag bråkade med Magdalena Persson över en blomma i bäcken och kände att livet inte var värt att leva och att allt var pest. Det gick över, tiden tog det i sitt sköte och gav det en plats i historien. Då var det hela min värld och jag var så arg och sårad. Märkligt. Det är samma sak nu, men med andra saker av en helt annan karaktär... Tiden kommer att sluka även det.

Här är gott att vara. Mamma. Pappa. Josef. Emmy. Per och Samuel. Dom som är kvar. Mysiga familjen.


Kommentarer
Postat av: Anna

http://www.youtube.com/watch?v=LGsUV4PgYEA



Hittade den här länken, från förra sommaren.

härlinga ungar, och en rätt elak tjej som tvingar dina barn att smaka..

2010-06-07 @ 16:53:19
Postat av: Mary

Wow. Vilket inlägg! Fabulöst i all sin korthet. Både innehålls- och textmässigt, riktigt fint. Inger förtröstan åt en några år yngre, ibland smått misströstande, kvinna.

:)

2010-06-14 @ 00:28:57
URL: http://mary.tillflykt.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0