Hallow! Long agow...I know...

...men plötsligt föll det på mig här sittandes vid en dator att skriva några rader, och inte särskilt stressad till annat viktigare.
Familjens status: Toppen!
Mor: Glad och lite "julpysslig", väldigt kär i min man och mina barn.
Far: Sitter och spelar dataspel med Olle i soffan, så jag antar att han är mycket tillfreds med tillvaron...
Alma: En ung dam som börjar bry sig lite om åt vilket håll luggen ska ligga (helst så mycket framför ena ögat som möjligt) och som vanligt kreativ och konstnärlig. Hon kan pyssla med vad som helst, och ibland undrar jag vad som händer på nätterna inne i hennes rum. Idag när jag gick in för att bädda hennes säng, (jag vet, curling mamma, men jag gör det bara ibland) och jag visste att det var rent på kvällen, hittar jag ändå en servett i vatten, hårsnodd runt servetten och en glasspinne instoppad med lite kvistar från hennes krukväxt och en liten teckning av ett litet fint hus med en kanin på gräsmattan utanför, liggandes tillsammans med servetten i den blöta pölen på golvet i springan mellan hennes säng och skrivbordet just där hon har sin kudde på natten. Lite längre bort i rummet på golvet fanns en burk med pennor och en fint målad teckning brevid. Ett gosedjur har fått tuschfärg i pannan och på lampan hänger en liten kreation i en sytråd. Det är något av lera med små saker instoppade, pärlor och fjädrar mm. Detta är Alma i ett nötskal. En kväll la vi barnen som vanligt vid åttatiden och Alma var tyst...ovanligt, så vi tittade in vid halv tio och hon låg som ett ljus och sov. När klockan är tjugo minuter över elva kommer Alma ut ur rummet och visar stolt upp en blå varg i lera som hon har suttit och gjort! Superfint detaljerad, sittandes ylande...
Hon hade svårt att få den att sitta, så tassarna blev lite platta...
Kolla vilket fint hår... Om ni har sett en ganska ny tecknad film som heter "Alpha och Omega" kan ni se likheten... hon har helt klart härmat.
Olle: Världens pratigaste och mest retsamma lillebror och storebror. Alma har som nr 1 på sin önskelista, en bror so inte retas... Olles önskelista är lite mer matig och ser ut så här: (Vi skriver och Olle säger, och det tillkommer saker lite var och varannan dag..)
Acrylfärger
Boll
Snurra
Bayblade
Trälim
Metall (en grön platta som ska se ut som en skyllt som ska sitta på ett träd med en sång på)
En medalj
En klätterkoja där ute
En hemlig dörr
En ryggsäck
Ett julträd
En så stor växt att man kan hoppa på alla bladen
En bur med ett piggsvin i
En pyssellåda
Gummiödla
En stjärntaklampa
En bilbana
En egen dator
En filt
En bil
Tvättmedel
En sosopet (en häst fast jättemjuk)
Ett gummiägg (rött)
En gitarr
Telefon
Ett stort gummihus
En gunga
Ficklampa
Studsmatta
Nakensnäcka
Lejon som vaktar mitt rum (ett riktigt lejon som kan leva, som kan röra på sig)
Äpplekastingsåska
En väg som kan köra genom fönster- fast även ser man om man blundar om man håller i kontrollen- bilen har vingar och om man trycker på en knapp åker du snabbare än alla, snabbare än blixten mcqueen.
En spegel som visar det jag säger
fortsättning följer, än är det många dagar till julafton...
Han är väldigt rolig. Och sååå lik sin far! Han går också och sjunger små för "stundenpåhittade" visor. helt otroligt.. Att nåt sånt kunde vara genetiskt.
Stina: Våran egen lilla going med svintonacke på morgonen. (det sitter väl iof kvar hela dagarna) Hon är som hon är. Hon äger oss och vårt hem, dominerar (tror hon) och bestämmer allt själv. Hon vill inte ha för mycket hjälp, nähädu, då blir det katastrof, kan själv minsann! Hon är väldigt trygg och kan gå omkring och skrota i ett par timmar utan större passning. Äter själv, helst utan haklapp. Hon går ofta omkring med sin fina virkade docka som Farmor Gun gjort och ett litet virkat lapptäcke av densamme. Ropar hon efter dockan vet vi att det är den vi ska hämta.
Hon sjunger på kommando, och när vi frågar om hon har bajsat säger hon "böja" och traskar mot badrummet.
En gång gick hon envist upp för alla trappor till vår lägenhet själv! Och goa storasyster Alma gick omsorgsfullt beskyddande bakom henne hela vägen... underbart.

Kommentarer
Postat av: Kerstin

haha! underbart att läsa din blogg... kan bara konstatera att du har fått en fantastisk gåva att skriva, och en fantastiskt rolig familj! (skrattade högt flera gånger, precis som när jag läser martina haags böcker!) puss på er!

2011-12-09 @ 09:27:49
Postat av: Lena Högberg

Har precis läst din blogg. Jag blir alldeles varm i hjärtat när du berättar om barnen. Längtar efter er!

En stor julkram till er allihop!

2011-12-19 @ 18:00:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0